Uttalandet handlar om idén att arrangera en festival med enbart män och återges i en artikel i Aftonbladet idag.
Men den ena upprördheten behöver inte utesluta en annan; två fel blir inte automatiskt ett rätt.
Så. Jag kan vara, och är, upprörd över att det ska vara så jävla svårt för vissa män, unga eller gamla och oavsett ursprung att inte respektera flickors och kvinnors rätt till sina kroppar varhelst de visas upp; påklädda, halvklädda, avklädda, och i vilken färg eller form som helst. Jag kan vara, och är, upprörd över att det är så urbota omöjligt för vissa män att be om tillstånd innan de gör närmanden av diskuterat slag. Men jag tycker inte därför att en mansfri festival är en bra idé. Jag tvivlar till och med på att den skulle vara laglig, för det är inte lagligt att diskriminera någon på grund av kön. Att arrangera en festival som helt stänger ute män på grund av kön, det skulle vara olaglig diskriminering.
Om sådan brukar vi kvinnor gapa högt när vi drabbas. Och det gör vi. Men i konsekvensens namn (och börja inte gapa om könsförtryckande samhällsstrukturer nu, den typen av resonemang hör inte hemma här) ska inte kvinnor diskriminera män på grund av deras kön heller.
Som sagt. Två fel gör inte ett rätt.
