... Sverige är en monarki av rang med ett gäng kejsare som försöker styra ett sjunkande skepp på en stormig ocean utan skepparexamen eller ens en tråd på kroppen.
Vi ser det, de vet det, men likt förbannat fortsätter de hitta på, bortförklara, ducka och ljuga - allt från ministrar till generaldirektörer till underhuggare av olika dignitet. De hänger i masten, står framme i fören, de sitter på akterdäck, och alla försöker de tuta i oss att allt är lugnt, att läget är under kontroll och att vi slörar fram i medvind.
Mmm. Ungefär som jag i mina tonår inför min mamma när jag kom hem efter att ha plankat på tåget ner till Köpenhamn och liftat resten av vägen till Roskilde (och liftat därifrån tillbaka till Sverige med folk vi inte kände som hade gömt marijuana bakom radion när vi åkte genom tullen...). I förbifarten, just innan mamma skulle iväg på en jobbresa till Frankfurt och inte hade en chans att stoppa mig, var jag ändå sådär förslaget omtänksam på en tonårings speciella vis och sa att jag skulle ut med kompisar och åka båt den helgen. Jag visste ju att jag inte skulle få åka till Roskilde. Det hade jag redan frågat ett par månader innan och svaret jag fick var ett stort skratt. Inte ens ett förhandlingsbart nej. Hon hade ju bara blivit orolig om jag sagt som det var.
Mamma: "Vart åkte ni då?"
Jag: "Lite överallt, Nåttarö, Sandhamn å så."
Mamma: "Sandhamn? Var det mycket båtar där?"
Jag: "Njae, sådär."
Mamma: "Hm... Och vädret, hade ni bra väder?"
Jag: "Njae, sådär."
Mamma: "Marie-Hélène. Det har varit storm på Östersjön, vädret har inte varit sådär, det har varit Gotland Runt och då ligger båtarna fyra i rad, det har inte varit "sådär" med båtar, man kommer inte ens in till bryggan en sån helg. Du har inte varit ute och åkt båt. Så var har du varit?"
Till skillnad från våra kejsare på skeppet här ovan, insåg jag när mina lögner inte längre landade där de skulle. Jag kapitulerade, loppet var ju kört. Men i likhet med våra nakna kejsare var jag lika oförberedd att klara ett förhör som de har varit att ratta det här landet.
Jag fick utegångsförbud en vecka på sommarlovet.
Det långa och pågående bedrägeri som den svenska regeringen utsätter både land och folk för kräver mycket mer än en veckas utegångsförbud.
Så snälla någon gör något nu; avsätt den, se till att vi får börja på nytt, se till att det blir rätt och bränn nu dessa korrumperade partiboksutnämningar, bannlys ryggdunkeriet och alla ja-sägare, tillsätt folk på meriter, på riktiga meriter, inte såna som de fuskat sig till, tillsätt folk som vet hur man använder hjärnan, som förstår vilka konsekvenser deras handlingar får, som förmår att göra analyser och ser bortom den egna horisonten, tillsätt folk som vet att agera för folkets bästa. Tillsätt folk som förstår vem de tjänar.
Vi kan inte ha en polisledning som säger en sak utåt och fattar motsatta beslut internt, vi kan inte ha ministrar som ljuger folket rakt upp i ansiktet och påstår att de inte visste, eller ministrar som säger att verkligheten inte ser ut som vi ser den, som insinuerar att vi ser fel, att vi hallucinerar.
Vi kan inte ha ministrar och utnämnda myndighetschefer som inte ens tar verkligheten på allvar. Vi kan inte ha sjukhusledningar som säger att allt funkar fint, det är lite ansträngt just nu bara och inget som påverkar patientsäkerheten, när personalen på golvet säger motsatsen. Raka motsatsen.
När det efter mer än ett år till slut dessutom uppdagas att en myndighet uppsåtligen (TV4 kallade det "slarvat" på Nyheterna ikväll men då har man inte insett vare sig vad som inträffat, hur det skett eller allvaret i det som skett) lämnat ut säkerhetsklassade uppgifter om riket och stora delar av befolkningen till icke säkerhetsklassade personer och i berått mod brutit mot lagar och regler, då korsades till slut den där röda linjen också för ministern i fråga, för hennes kollegor och för hennes chef.
Kort sagt kan det inte fortsätta så här. Det är dags för den här praktikantregeringen att avsluta sin praktik, att ta sina underhuggare med sig och att ta varsin nummerlapp hos Arbetsförmedlingen.
Den här mardrömmen måste ta slut nu.
