Under flera dagar har Israel brunnit. Från norr till söder (eller åtminstone från norr till öster) har skogsbränder härjat, spridda till tätbebyggelse, med tusentals människor som tvingats lämna sina hem. Mycket hade staten lärt sedan skogsbranden 2010 i Carmel och skaffat egna resurser för brandbekämpning, men det var ändå inte tillräckligt sex år senare med både oavsiktliga och avsiktliga brandhärdar som bara växte.
Många var de som erbjöd Israel hjälp att bekämpa bränderna och först var den palestinska myndigheten. All heder åt den för detta, vilket även bör ses som en utsträckt hand och lösgörande för andra politiska ändamål där det mesta tycks ha fastnat.
Men intressantast ändå var hur andra fiender - inte med Israel utan med varandra - träffades där i skyarna när de kom till israelernas undsättning; först Grekland, sedan Turkiet, och mellan dem Cypern, och så Ryssland och USA och även Ukraina erbjöd sin hjälp tillsammans med många andra som också var där.
Passa på, sätt er ner tillsammans över ett glas eller två när ni är klara, för i det där ser jag ett litet, litet frö till en ny typ av hierarkilös fredsorganisation. Verklig fred börjar mellan folk och det är folk, vanliga människor, som de flygande brandmännen representerar och att släcka detta brinnande inferno tillsammans var talande symbolik.
