Detta med populist och populism som blivit ett slags okvädningsord idag, vad betyder det egentligen?
Slår man upp "populist" så förklaras det med "en medlem eller anhängare av ett politiskt parti som vill företräda vanligt folks intressen."
Företräda vanligt folks intressen? Det är vad alla politiska partier i en demokrati ska göra. Vilket betyder att alla partier borde kallas och kalla sig populister - för vilka företräder de om inte folkets intressen? Sina egna? Är det därifrån "eliten" skapats, den som inte lyssnar på folket, den som tycker att folket har fel och därför kletar ner "populister" med allehanda epitet för att skrämma bort folket från nya partier som hotar driva bort dem från makten? Är det så enkelt, att det bara handlar om makt, privilegier och inte alls om värderingar?
Jag läser exempelvis om resultatet efter folkomröstningen i Italien där SVT:s rubrik är "Seger för populister i Italien så det rungar om det". Men det är väl i så fall bra? Det är väl bra att folket fått säga sitt och fått som det ville? Om det blivit ett ja, hade det bara varit premiärminister Renzis seger då och inte folkets, och vore det i så fall en bra sak? Annars är väl även han populist, om folket hade röstat för ett "ja"?
Vad etablerade partier och media idag säger är att om du är populist är du inte klok för att du lyssnar på folket. Slutsatsen skrämmer. För alla partier, alla politiker, borde faktiskt vara populister. Alla partier i en demokrati borde företräda folkets intressen. Men vad som har hänt är att etablerade partier har distanserat sig från folkets vardag och människors behov och lämnat walk over till de främlingsfientliga som plockar upp missnöjet och hittat en syndabock. I alla frågor. Så skapas eliten mot folket och en populist blir synonym med främlingsfientlig. Ansvariga för detta är de etablerade partierna och deras politiker tillsammans med en släpphänt journalistkår som låter de etablerade politikerna slippa undan att besvara de frågor och erbjuda en lösning på de problem som rör människors vardag. Allt handlar nämligen inte om flyktingar och invandrare. Inga samhällsproblem kan ensamt härröra från en enda grupp, och både Sveriges och Europas problem fanns långt innan flyktingströmmarna började. Faktiskt. Men det är bekvämt att kunna skylla på någon.
Vi måste inledningsvis börja kalla saker för dess rätta namn om vi ska kunna ha konstruktiva debatter och diskussioner om samhällsproblemen. Vi måste sluta med detta slarviga bruk av allehanda tillmälen om vi ska nå någonstans och vi måste ha styren som företräder sina folks intressen. Som är populister. Som lyssnar på folket. För är de inte populister så består de av en elit som inte företräder någon annans intressen än sina egna och så ges folken anledning att vara missnöjda med vad det än må vara. Någon kommer det att gå ut över, och det skulle gå ut över någon annan oskyldig även om det inte funnits en enda flykting eller invandrare i landet. Människan har nämligen ett behov av att hitta syndabockar, och de kommer att leta tills de finner en lämplig kandidat. Hitler hade judar, homosexuella, romer, och andra som inte passade in i det renrasiga. Nutiden har hittat sin egen. Muslimer i största allmänhet. Lite judar också när det passar. Och så romer förstås. Det är inte bara islamister och terrorister främlingsfientliga vänder sig mot och pekar ut, inte bara de romer som stjäl och tigger, och inte bara judar som... ja, jag vet inte varför judar alltid står i skottgluggen, men så är det tydligen.
Generaliseringarna är livsfarliga för de ser bortom en individ och ett brott när alla i gruppen blir representanter för ett samhällsproblem som ska undanröjas. En fiende mot gällande ordning.
Men det är de etablerade partierna som har skapat våra samhällsproblem och i Sverige handlar det om diverse felprioriteringar i mångmiljardklassen i form av äldrevård, skola, socialtjänst, sjukvård, tåg, spårunderhåll, polis, personlig assistans, bostäder, hemlösa med mera och med flera som fått stå undan för ett skattesvinn som Slöseriombudsmannen har många fler exempel på än vad jag kan rada upp här eller ens föreställa mig var möjligt att använda skattepengar till.
Men när miljoner och miljarder skattepengar går till overheadkostnader, till överbetalda konsulter för utredningar som redan dyra tjänstemän borde kunna göra för att se hur de ytterligare ska spara i exempelvis äldrevården och hemtjänsten, till upphandlingar av strumpor för 6000:- paret, till saltade fakturor för nya sjukhus med ännu färre platser, till miljonvederlag åt politiker som misskött sig och till och med begått brott, till tusentals kronor i löneförhöjning åt förtroendevalda, till överdådiga representationer, till utredningar som sedan läggs ner eller inte görs något med, etcetera, etcetera, då blir folk missnöjda och när skattesvinnet inte heller följs upp av media och ingen annan förändring sker än att rutiner ska ses över då tröttnar folk till slut. Det är då de främlingsfientliga vädrar morgonluft.
Men hur mycket de etablerade partierna än säger att de inte ska förhålla sig till de främlingsfientliga så är det ändå detta de gör när de inte bara anammar samma restriktiva och människouppdelande flyktingpolitik utan låter även bli att adressera de behov och de vardagsproblem som människor har för att mota Olle i grind.
Att se till att folk får jobb och blir anställningsbara är exempelvis ingen lösning på 95-åriga Agdas problem som sitter ensam hemma och får nej till plats på äldreboende för att kommunerna "sparar" pengar och lägger ner äldreboenden. Det är inte heller någon lösning för Agdas dotter som istället för kommunen måste se till att gamla mamma får sina behov tillgodosedda när inte heller hemtjänsten räcker till. Att se till att folk "kommer i jobb" hjälper inte heller när Agdas dotter genom att hjälpa sin mamma sliter ut sig så att hon inte kan jobba på sitt avlönade arbete och därför måste sjukskriva sig.
Att se till att det finns jobb och att folk kommer in på arbetsmarknaden hjälper inte heller de utsatta barnen som socialtjänsten inte hinner med för att arbetsvillkoren är för dåliga och kollegorna därför för få, och det hjälper inte heller sjuksköterskorna eller barnmorskorna som inte hinner med för att de är för få eftersom politikerna inte vill ge dem en rimlig lön för jobbet de gör och sliter ut sig i.
Istället för att höja deras löner drar politikerna ner på platser och tar in hyrsköterskor till mer än den dubbla kostnaden. Vilket i sin tur också går ut över dem som är sjuka och behöver vård. Förstås.
Fler jobb på arbetsmarknaden hjälper inte heller polisen som gärna anställer fler och helst hade behållit dem som gått in i kaklet på grund av dåliga villkor och usel lön, men när politikerna inte vill anslå tillräckligt med resurser så vill inte tillräckligt många heller bli polis. Vilket går ut över dem som drabbas av brott och över tryggheten i samhället.
Att fler kommer ut på arbetsmarknaden hjälper inte heller skolan när lärarna lämnar yrket för att inte heller de får drägliga löner eller rimliga arbetsvillkor. Istället går skattepengar till skolföretagens vinster.
Redan här vet jag att någon kommer avfärda mig för att vara vänsterpartist med vänsterpropaganda. Säkert tänkte någon också att jag är högerextremist när jag började försvara populismen. Men inget av det stämmer. Jag är bara rimlig, och när det handlar om vinster i välfärden är dessa vinster inte rimliga. I synnerhet inte på de premisser som nu råder. Det är nämligen inte rimligt att företag får etablera sig i välfärdssektorn för skattepengar utan att kunna visa att de gör jobbet bättre och billigare än någon annan. De här företagstjänsterna måste upphandlas som vilken annan tjänst eller vara som helst om det ska kunna "säkerställas" (som det alltid heter numera) att skattepengarna går till det de är avsedda för. Så är det inte idag. Idag är det High Chaparral på hela den marknaden där varenda medborgare till och med inom det kommunala kallas för "kund" för att det ska låta marknadsmässigt och konkurrenskraftigt. Men människor som får service och hjälp för skattepengar efter behov kan och ska aldrig vara kunder eftersom välfärdssektorn inte ska vara och inte heller är vilken konkurrensutsatt marknad som helst. Men det visar ändå vilken syn på medborgaren som det offentliga har anammat och som går i linje med devisen om "är du lönsam lille vän?"
Det är allt detta som de etablerade partierna missar. Eller så förstår de alldeles utmärkt men vill behålla makt och privilegier så länge det går och hoppas att ingen ska förstå eller se igenom bluffen. För det är en bluff, precis som upprinnelsen till finanskraschen 2008 var vilket illustrerades med all önskvärd tydlighet i "The Big Short". Det går inte att sopa problemen under mattan hur länge som helst, för till slut syns skiten ändå.
Det politiska och mediala tänkandet idag är helt enkelt alldeles för kortsiktigt och närsynt - och det är livsfarligt. Politikerna måste höja blicken och lägga örat mot marken, lyssna på vad människor vill och behöver utan att behandla dem som om de inte förstod. Som om de inte såg. HC Anderssons saga om kejsarens nya kläder upphör aldrig att vara så aktuell som den är idag och alltid varit.
De etablerade partierna måste också de bli populister men utan brunfärg och unken lukt om de ska få rätsida på den här utvecklingen och klara av att hantera den innan den fått en snöbollseffekt. Kanske kan de inte få behålla alla sina privilegier, men den som lyssnar på folket och prioriterar därefter kommer i alla fall att få makten och inflytandet. Men det är ett förtroende. Glöm aldrig det. Åtminstone så länge vi är en demokrati.
Uppdatering 8 december 2016: Dagarna efter mitt inlägg publicerar Aftonbladet en mastodontgranskning över vad kommuner och övriga myndighets-Sverige lade på representation, resor och allmän lyx under förra året. Samtidigt har offentliga sektorns representanter försökt tuta i oss att det inte finns pengar till välfärden.
5,7 miljarder kronor. 5,7 miljarder. Kronor. Skattekronor. På sprit, massage och ja...
Så många platser på äldreboende till gamla och sjuka det hade räckt till. Eller sjukpenning åt dem som inte kan arbeta för att de är för sjuka. Eller personlig assistans till funktionshindrade barn och andra. Och så vidare. Men det drar de ner på. För att istället ha råd att supa och festa.
Man baxnar.
