Igår fick den för mord och grov misshandel livstidsdömde Kaj Linna alltså besked om resning i HD, och när jag börjar ta in omständigheterna kring såväl dom som resningsbeslut börjar jag hoppas att jag missat något. För i en rättsstat ska det inte vara möjligt, det ska verkligen inte vara möjligt, att dömas för ett brott man inte begått och att det sedan dröjer tolv år (eller ens något år alls) innan det uppdagas och rättas till.
Jag har inte läst förundersökningen men det som framkommit av fallet i media fanns ingen som helst teknisk bevisning mot honom. Det fanns bara ett vittnesmål och det kom från personen som det överlevande offret först pekat ut som skyldig som sedan bollat vidare skulden mot... Kaj Linna.
Att Kaj Linna alls beviljas resning nu tycks bero på att "vittnet" såhär 12 år senare ändrat sina uppgifter.
Jag tänker på Tyskland och den pakistanier som först greps som misstänkt för lastbilsattacken mot julmarknaden i Berlin veckan före jul. Där konstaterade tysk polis inom bara något dygn att denne misstänkte inte hade några krutstänk på sig, vilket han borde haft om det varit han som skjutit den polske chauffören i lastbilens passagerarsäte från vilken lastbilen kapats. Den misstänkte borde också haft hans blod på sig om det varit han som misshandlat chauffören innan han sköts. Den tyska polisen insåg snabbt att de gripit fel person. Den unge pakistaniern släpptes och friades från alla misstankar om inblandning i terrorattacken.
Kaj Linna tvingades sitta inne i tolv år innan det svenska rättssystemet började vakna upp trots att inga blodstänk från offren han misshandlade och dödade har hittats på honom, hans DNA har inte ens hittats på mordplatsen, och han har konsekvent och ihärdigt hela tiden hävdat sin oskuld. Ett enda ynka vittne verkar vara det som fällt Kaj Linna, ett enda vittne som dessutom var den som själv inledningsvis pekades ut av det överlevande offret som skyldig.
Hur är det möjligt?
I underrätt och överrätt fälldes Linna mot sitt nekande, och två tidigare resningsförsök har han fått avslag på.
Det ska inte vara möjligt.
Jag hoppas verkligen att det är något jag missat, jag hoppas så innerligt att det trots allt funnits något mer än ett ynka vittne och en hackig indiciekedja som fällde Kaj Linna och att det på något sätt ändå var bortom allt rimligt tvivel när domen föll, först tingsrättens, sedan hovrättens, och när han sedan nekades resning två gånger.
Finns det åtminstone en stark och övertygande indiciekedja som fäller en oskyldig må felet ändå vara ursäktligt när det sedermera uppdagas. Men det ska inte få ta tolv år och två misslyckade resningsförsök innan sanningen börjar tas på allvar.
Men är bevisningen så svag, indiciekedjan så hackig och fallet precis så tunt som det framstår, är detta en rättsskandal av enorma mått som inte anstår en rättsstat som Sverige säger sig vara - och ska vara.
Om det som inte får ske ändå har skett så ska Kaj Linna ha ett sådant skadestånd som får både bank- och andra bonusdirektörer att bli gröna av avund. De förlorade åren kommer han emellertid aldrig kunna få tillbaka, men tack och lov att vi inte har dödsstraff.
Vårt rättssystem måste och ska vara betydligt hållbarare än såhär. Men det är det inte.
Tags: Kaj Linna Rättssäkerhet
