I diktaturer ljuger människor när de ertappas med något fel de begått. I diktaturer är lögnen ofta ett sätt att överleva när straffen är oproportionerliga, godtyckliga och våldet ligger som ett tungt ok över hela samhällskroppen. Våld och hot om våld mot medborgarna är en diktaturs enda sätt att fortsätta regera, och när det ändå riskerar rämna skaffar man sig en yttre fiende och hjärntvättar folket med propaganda för att hålla ihop landet.
Det ständigt närvarande våldet gör att en felande medborgare ofta inte vågar ta ansvar för sina handlingar. Så man ljuger istället.
Men här? I Sverige? Vad är skälet till att ett företags anställda inte tar ansvar i förhållande till sina kunder så att de istället väljer lögnen som utväg för att slippa? Knappast rädsla. Eller har man börjat prygla folk ute på företagen?
Är det slöhet? Respektlöshet? Ouppfostran? En ny företagskultur som vuxit fram byggd på kortsiktiga intressen att bara tjäna snabba cash och fullkomligt strunta i resten?
I snart två månader har jag väntat på en viktig leverans som för min räkning skickas till ett företag från en av deras underleverantörer. I två omgångar har det blivit fel. Och nu hoppas jag på tredje gången gillt. Men det är julvecka. Folk börjar checka ut redan i början på den och sakta slutar saker att fungera. Så tiden är knapp.
Har den kommit? Jag får inget besked. Blev det rätt den här gången? Har den alls skickats iväg, kan ni kolla?
"Den kommer nog när som helst, än så länge ligger de inte utanför maxgränsen för sina leveranstider."
Maxgränsen? När maxgränsen passerats finns det inte längre någon tid alls att styra upp något för då har resten av arbetsstyrkan också hunnit checka ut. De lovade att skynda på leveransen. Har de gjort det, kan du åtminstone kolla? "Jag har inte hunnit få svar."
Inte hunnit få svar? Vad betyder det? Har du inte hunnit kolla eller har de inte svarat?
Inga adekvata besked, bara gissningar, klämkäcka tillrop och förhoppningar. Faktaresistens.
Jag förvandlas snabbt till kunden från helvetet och vänder mig till chefen, ber vederbörande styra upp. Det sker. Tror jag.
En säljchef tar över ärendet och skriver att de gör allt de kan för att jag ska bli nöjd och att leveransen är på väg, postlänken visar att försändelsen kommit till Stockholm. Den bör komma "imorgon eller på fredag, men jag kan ju inte garantera postgången" och de ska säga till "så fort den kommit."
Försändelsen är i faggorna men med en brasklapp. På den står det att man kan skylla på någon annan om det behövs. Att undvika ansvar. Att skylla på posten om försändelsen trots allt inte kommit när den skulle.
Vi känner alla till Mr. Murphy, eller i alla fall hans lag om att "kan något gå åt helvete så gör det", vilket betyder att jag aldrig väntar in dylika händelser utan alltid förutser och förebygger. Så gott det går. Även denna gång. Det jag inte förutsåg och därför inte kunde förebygga var att de skulle ljuga för mig. Rakt upp i ansiktet bakom sina skärmar. För att de skulle på semester, men det sa de inte. De sa inte att ingen skulle vara där för att ta emot försändelsen.
Ännu en dag utan besked gick och jag bad om statusuppdatering. Har den fortfarande inte kommit, eller har den kommit men fortfarande var fel på? Ett par timmar före dagens slut mailar jag säljchefen. Inget svar och kontorstiden börjar rinna ut. Då mailar jag den som lovat att titta på produkten för att försäkra sig om att allt är i sin ordning innan jag hämtar.
Autosvar: "Är på semester till den 2 januari. God jul och gott nytt."
Jag mailar till deras chef igen. Också autosvar. Borta till den 9 januari. Toppen.
Alla har alltså checkat ut och någonstans där finns kanske min leverans som jag väntat på i två månader. Men om det får jag inget veta.
Jag beklagar mig för min nära omgivning som rycker uppgivet på axlarna: "Så är det nuförtiden, kunder är ju bara besvärliga."
Tacka fan för det, att man blir besvärlig när man inte får det man avtalat om och betalat för.
En annan säger luttrat: "Men det är ju jul, det är inget som fungerar i det här landet då."
Nej, det är inte jul. Det är veckan före jul som består av vardagar, arbetsdagar. Men den flexible säger att "arbetsdagar är när man arbetar."
Tacka fan för att det inte fungerar då.
Men någonstans måste ändå ansvarskänslan ha funnits där, någon form av motsägelsefull moral, eftersom de väljer att ljuga. De hade öppet kunnat visa att de fullkomligt gav blanka den i mig och min försändelse, men de valde istället att linda in det i en lögn som de inte trodde skulle uppdagas utan tänkte istället skylla på postgången när försändelsen plötsligt dök upp först när kontoret återigen var bemannat efter både jul och nyår.
Det hade varit en plausibel förklaring som jag, med tanke på Postnords rykte, kunde ha köpt och accepterat.
Men sanningen hann före. Det gjorde mig däremot inte gladare. Faktiskt tvärtom.
Så igår kväll bröt jag ihop och har sedan inte kunnat sova på hela natten. Allt är följaktligen på topp.
God jul, glad Chanukkah och gott nytt år då.
ps. Jag glömde att nämna att företaget inte har några telefonnummer som deras kunder kan ringa. Bara mail. Och bara en enda klumpmail. Såvida man inte listar ut vad de enskilda medarbetarna har för mailadresser. Det var för övrigt inte särskilt svårt men eftersom synen på kunden är att den är en idiot så räknade de inte med att jag dessutom skulle ha fräckheten att skriva direkt till dem.
Det var så lögnen uppdagades.
