Det är bara så sorgligt

Det är bara så sorgligt. Den ena attacken efter den andra, det ena kriget efter det andra, gasattacken i massakrernas Syrien, terrormassakern i Stockholm. Barn och djur, de oskyldigaste av alla, de som aldrig haft någon möjlighet att påverka någonting i den här världen, de som med sin blotta existens bara gör den här världen lite bättre att vistas i. De finns, existerar och lever på andras villkor, på våra villkor, på villkor som vi kan påverka, inte de. De offras i det urskillningslösa mördandet, ett mördande och som bara handlar om att kuva andra och ta makt.

Nu finns de inte de här barnen eller djuren mer med oss och de lämnar många människor bakom sig med mammor och pappor, hussar och mattar i sorg och saknad. Vi är många som sörjer med dem i den vackra samling som stockholmare och andra slutit upp i för att hedra dem.

Allt detta dödande, allt detta lidande, när ska det ta slut?
När ska de som vi valt att bestämma över den här jävla skitvärlden bestämma sig för att sätta stopp? När tycker de att enough is enough?
Jag tycker för länge sedan.
Det här gör så ont.