En stackars arborist får till exempel sitt hotellrum stormat av insatsstyrkan mitt i natten. Den vill se en film som arboristen tagit under dagen. På moln. Tydligen har han också fått med en militärmast.
Polisen visste uppenbarligen vem arboristen var, var han befann sig och vad han filmat (bland annat), kunde de inte bara lite civiliserat knackat på och vänligt bett att få ta del av bilderna? Finns det någon rim och reson i att överhuvudtaget överväga en stormning, med flash-bangs dessutom, och skrämma slag på människan som kommer att ha men en lång tid framöver?
Från ett rättssäkerhetsperspektiv känns det här inte alls särskilt lovande. Vem stormar de in hos nästa gång? En romanförfattare som gjort research om kärnvapen och terrorister på nätet?
Och detta att medierna inte ska publicera några aprilskämt idag, lurendrejardagen till ära, för att det är så mycket "fake news" och "alternativa fakta" att de inte vill spä på problemen.
Vilken restriktion kommer härnäst? Att förlagen slutar publicera romaner, att domstolarna inte håller förhandlingar, att stand-up-comedy inte kan visas på TV?
Och så detta med "bilden" av sanningen i förhållande till sanningen, för vems sanning och vems bild är egentligen den sanna, och vem ska bestämma vad som är sant och giltigt för alla?
För vad är annars nästa steg, Fahrenheit 451 2.0?
