Efter kemvapenattacken i syriska Idlib i förrgår har röster i Israel nu börjat höras för en intervention i Syrien som kan stoppa Assads fortsatta massmord på civila.
Den förre överrabbinen Meir Lau, en Förintelseöverlevare, är en av dem som säger att det som pågår i Syrien är jämförbart med Förintelsen och tycker att Israel ska intervenera av moraliska skäl. Jag håller med. I sak. Men är ambivalent till om det kommer att lösa problemet. En annan, Yossi Yehoshua, som är kolumnist i militära frågor i Yediot Ahronot, tycker att Israel ska avvakta med att gå in i Damaskus. Åtminstone för nu.
För det är en riktig röra där inne och Israel måste se till sina egna taktiska och strategiska intressen.
Iran håller som bäst på att etablera ett fäste i Syrien och positionerar sig vid Israels norra gräns mot Syrien. Libanesiska Hizbollah är också insyltat i Syrien men upprustar samtidigt på sin sida av gränsen och förbereder sig för nästa krig mot Israel. Båda dessa strider på Assads sida.
Och så finns i Syrien förstås också Daesh och tidigare Nusrafronten (al-Qaida), liksom en mängd andra anti-Assad-rebeller som inte är islamister och jihadister men som åtminstone jag inte vet hur de skulle ta emot en israelisk invasion.
Risken kan vara att Israel skulle bli det kitt som de alla till slut enade sig mot och det skulle kunna vara förödande. För Israel. I värsta fall gör de gemensam sak och krossar Israel, i bästa fall fastnar Israel i den syriska geggan i likhet med det som hände efter invasionen i Libanon när Israel drev bort PLO därifrån 1982. Israel satt fast i södra Libanon ända till år 2000 och ändå var problemet inte löst när man till slut lämnade.
Och med Syrien vore situationen än mer komplicerad.
Vad som trots allt ändå borde övervägas är en kombo av israeliska och amerikanska specialstyrkor eller en flygattack mot presidentpalatset för att helt enkelt få bort Assad. En gång för alla. Det skulle inte lösa allt eller ens få ett slut på kriget från en dag till en annan, men det skulle åtminstone skapa ett momentum så att syrierna ges en möjlighet att starta om. Men samtidigt skulle det kunna bli startskottet för ett fullständigt iranskt övertagande av Syrien när det iranska revolutionsgardet nu konstant utökar sin närvaro på marken och mullorna därigenom sitt politiska inflytande. Det gäller såväl i Irak som i Syrien.
För både Israel och det syriska folket är Assad å ena sidan och de iranska mullorna å den andra ett val mellan pest och kolera. Men det fina i det är att de båda går att bota. Det som krävs är beslutsamhet från en stark och enad västvärld. I den ingår även Israel.
Har vi råd att fortsätta att inte göra något?
