Jag fick ändå lite ont i magen när jag läste polisinspektör Anders Karlssons öppna brev till Dan Eliasson i GT. Inte för att han skrev eller för det han skrev, tvärtom, det var befriande att läsa sådan frikostig öppenhjärtighet från en anställd i offentlig sektor. Från en polis.
Magontet kom istället av att jag befarar att denne rättrådige polisinspektör kommer att bestraffas i någon mening, omplaceras eller i värsta fall få sparken eftersom ledningen förmodligen hittar något annat än det verkliga skälet och anför det - sakligt eller ej - och kommer undan det som annars är en repressalie. Grundlagsstridigt, men har vi inte alla varit där?
Och så denna tystnadens kultur. När uppkäftiga medarbetare, de där som Hakelius benämner "jobbiga jävlar" i sin kolumn i AB om visselblåsare häromdagen, ställer sig längst fram och avger en verbal detonation så bemöts de med - tystnad från ledningen. Största möjliga tystnad. Det är ett otyg till maktspråk och detta begagnar sig även Dan Eliasson av när han avböjer att svara polisinspektören.
Inte ens den respekten kan han visa sin personal.
Vad är det för ledarskap och vad skickar det för signaler till samhället?
First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.
