...följetongen om bostadsminister Mehmet Kaplan (mp).
Det var för väl att han avgick men presskonferensen idag var fånig, pinsam, därtill uppseendeväckande med tanke på vad som sades - och vad som inte sades.
Statsminister Stefan Löfven (s) sade sig ha beviljat en begäran av Mehmet Kaplan (mp) att få entledigas från sitt uppdrag som statsråd, och de båda påstods vara rörande överens om att det var debatten som gjort det omöjligt för Kaplan att fortsätta på sin post. Det var alltså inte Kaplans värderingar, hans extremistiska umgänge och hans antisemitiska uttalanden som var avgörande, utan det var att detta hade avslöjats, att svar avkrävdes och att media inte lämnade statsrådet och statsministern i fred som blev avgörande.
Statsministern upprepade likt den medietränade papegojan (byt ut de där medietränarna som ger såna töntiga råd att bara upprepa samma svar oavsett fråga, det är extremt enerverande och minskar inte precis politikerföraktet) att han delade Kaplans bedömning och därför beviljat hans begäran om entledigande.
De miljöpartistiska språkrören hyllade sedan den "humanistiska och antirasistiska" Kaplan. De visste minsann vad han har för värderingar och det var debatten som gjorde det omöjligt för honom att sitta kvar. Tuff skit, alltså.
Och det är detta som är pudelns kärna - även om ingen pudel alls gjordes, snarare tvärtom.
Varken Kaplan, språkrören eller Löfven har känts vid att det är just Kaplans värderingar - och att han agerat på dem - som är det problematiska här. Frågan är om de ens förstår vad problemet är, inte minst med Åsa Romsons eget historielösa klavertramp när hon jämförde döden på Medelhavet med Auschwitz.
För när de hyllar Kaplan som humanist och antirasist så verkar den humanismen och antirasismen inte gälla för alla. Judar till exempel. Och kurder. Och armenier. Bland andra. De kommer undan med att måla upp en bild av Kaplan som förkämpe mot antisemitism och för hbtq-rättigheter, men behöver aldrig ge några exempel på när han deltagit i dylika sammanhang, vad han sagt och gjort som går i linje med det eller vilka han träffat och samarbetat med. Har han varit i kontakt med kommittén mot antisemitism, till exempel, haft några projekt tillsammans med dem, seminarier, föreläsningar etc?
Någonting får mig att tvivla på det.
I en debattartikel i Expressen idag hävdar han att han "givetvis inte är antisemit", och frågan inställer sig: Om man gör antisemitiska uttalanden, umgås med antisemiter, de facto agerar antisemitiskt såsom genom deltagande i Ship to Gaza (och dessutom ser till att gripas av israelisk militär) och om man är islamist, är man inte antisemit då?
När varken statsministern, språkrören eller andra tillfrågade miljöpartister på höga offentliga poster inser detta, utan istället tillskriver Kaplan epitet som just humanist och antirasist (Fridolin hade dagen till ära i alla fall släppt epitetet feminist), då har vi ett mycket större problem än bara Kaplans värderingar. Och så har vi ignoransen om värderingarnas innebörd.
Miljöpartister som intervjuats verkar nämligen helt oförstående till kritiken mot Kaplan. I intervjun i Aktuellt ikväll med det tidigare språkröret Peter Eriksson, numera EU-parlamentariker, gick han hårt åt granskningen av Mehmet Kaplan som han anser var tuffare än granskningen som görs av "etniskt svenska" statsråd och politiker. På så sätt bekräftar han bilden som finns av att man blir anklagad för islamofobi om man kritiserar muslimer för vad de gör (observera, inte för vad de är, utan för vad de gör, och där ingår även uttalanden).
Jag tvivlar för övrigt på att tidigare avsatta moderata och socialdemokratiska statsråd (Mona Sahlin, Laila Freivalds, Sven-Otto Littorin, Sten Tolgfors, med flera) skulle hålla med om Peter Erikssons beskrivning, och inte minst SD-politiker har nog svårt att skriva under på den.
Dessvärre är jag rädd att Peter Eriksson i sin verklighetsförnekelse bara spär på det han försöker stävja, nämligen islamofobin.
Inget statsråd eller politiker ska behandlas med silkesvantar bara för att de har en annan etnisk bakgrund än den svenska eller har ett annat kön än det manliga.
Om man tror på alla människors lika värde så är det väl ändå rimligt att alla människor också behandlas lika. Det är så det ska vara i en rättsstat, och då ska även alla statsråd behandlas lika. Utan undantag.
För övrigt behöver miljöpartister fundera över vad deras värderingar egentligen innebär. De verkar ha väldiga problem att inte bara kalla en spade för en spade, utan också förstå vad en spade är. Därför framstår de också som fullkomligt verklighetsfrånvända.
