Det är nog inte alldeles enkelt att vara journalist och rapportera om Miljöpartiets kaos, en alltjämt pågående föreställning, så att en å annan kärnfråga i problemformuleringen tappas bort kanske man kan ha överseende med när medielogiken är att bara hantera en fråga i taget.
Inte desto mindre bör den nämnas, för båda de miljöpartistiska röriga språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson har på olika sätt återkommit till att sätta fokus på muslimer i diverse sammanhang. Gustav Fridolin, till exempel, sägs ha försäkrat sig om att Mehmet Kaplan inte skulle kandidera till språkrör innan Fridolin själv beslöt att göra det för att han annars skulle trätt tillbaka till Kaplans fördel. Skälet var att det hade varit så fantastiskt om Sverige fick sin första muslimska partiledare.
Men ska det i svensk politik ens vara relevant vilken gud någon tillber, i den mån någon alls tillbes?
Åsa Romson å sin sida kallade 9/11-attackerna för "olyckor" och menade i en krystad efterkonstruktion att det handlade om den olycka som muslimer utsattes för i attackernas kölvatten.
Och på tal om kölvatten så har det från diverse - muslimska - miljöpartister gråtits ut, bland annat ett av Grön Ungdoms språkrör som sedermera också avgick, om att det efter Mehmet Kaplans (mp) och Yasri Kahns avgångar (mp) (be)visats att det inte går att vara muslim i Sverige och samtidigt ha ett partipolitiskt uppdrag - och förstås beror det på islamofobi.
Skitsnack.
Det är istället i högsta grad uppseendeväckande att man alls drar in religion och religiös identitet i det politiska uppdraget. Politik och religion hör överhuvudtaget inte ihop i en sekulär stat. Bland annat därför har man kyrkor, moskéer, synagogor och andra tempel för utövning av det ena, och parlament för utövning av det andra.
En sammanblandning av de båda leder lätt till, ja, till exempel politisk islam, vilket jo, är det som kallas islamism. Det är önskvärt att den typen av företeelser städas undan från svensk politik, och om den nu nödvändigtvis ska ingå, så är det hederligare att starta ett islamistiskt parti så folk vet vad de röstar på istället för att föra de bakom ljuset som trott att de gröna frågorna var vägledande för de förtroendevalda, framförallt i ett miljöparti.
Å andra sidan. Hamas färg är också grön, precis som Saudiarabiens flagga.
Som av en händelse är grön också det muslimska brödraskapets färg.
Det kanske inte är så konstigt då att just Miljöpartiet har dragit till sig så många som hellre talar om slöja, separata tider för män och kvinnor i badhuset, gör rabiatecknet och vägrar ta kvinnor i hand istället för att kämpa för miljö- och klimatfrågor.
Grönt som grönt.
