Oj, så snurrigt det kan bli när journalister ska berätta om vad folkrätten säger. Senast i raden är nu Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet som till Dagens Nyheter idag säger att Israel inte kan vara i krig med sina egna medborgare och inte heller på Västbanken för där är Israel en ockupationsmakt och ogiltigförklarar på den grunden israeliskt dödande av terrorister på sitt territorium.
Det hade varit rimligt om Jönsson i sammanhanget tydliggjorde vad som menas med krig i folkrätten, för på så vis har han ju rätt, krig enligt Haagkonventionerna om krigets lagar kan bara föras mellan stater.
När det handlar om kriget mot terrorismen är det ett uttryck som inte hänförs till Haagkonventionerna men innebär inte desto mindre att det är krig eller väpnad konflikt. Så krig kan mycket väl föras mot såväl terrorister som mot terrorismen - det ser vi ju inte minst i Syrien där ett antal stater är inblandade, inte mot varandra utan mot terrorister i Syrien - och de kan finnas inom landets gränser som i Frankrike, och de kan komma utifrån, som när flygplan kraschar in i tvillingtorn. Till exempel.
En stat är inte rättslös inför terrorhotet eller terrorister som Per Jönsson vill påskina men tycks samtidigt mena att det är ett polisiärt arbete att bekämpa terrorister, och att militär inte kan delta. I så fall menar han att det bara är Israel som skulle ha såna rättsliga begränsningar, för varken Jönsson eller någon annan har väl upprörts över att Frankrike kallade in militär i jakten på Charlie Hebdo- Hypercacher- och Bataclan-terroristerna eller att det var tungt beväpnad militär som bekämpade den sk hjärnan i lägenheten i Saint Denis? Dessutom har FN till och med enats om att Daesh ska bekämpas - militärt. För vad är väl Daesh om inte terrorister?
Jag har inte heller hört några upprörda tongångar då Belgien och Tyskland kallade in militär till nyår inför terrorhotet, eller ens mot hoten dessförinnan.
Per Jönsson förefaller därtill mena, att Israel inte får döda terrorister som kommer från Västbanken eftersom Israel är en ockupationsmakt. Mycket besynnerligt uttalande, även det, också för att det är den Palestinska myndigheten som styr på Västbanken, eller i alla fall på 98 procent av Västbankens palestinier. Slutsatsen av Jönssons resonemang skulle då vara att om terrorister tar sig in i Israel från Västbanken och dödar israeler så står det folkrättsliga regelverket i vägen för Israel som då inte skulle få försvara sig med militärt våld om så krävs.
Det stämmer naturligtvis inte, eftersom varje stat till och med har en skyldighet att skydda sin befolkning mot våld och hot om våld och får förstås sätta in de medel som behövs för att stävja våldet.
Jönssons uttalanden kommer i kölvattnet av Margot Wallströms senaste utspel om att begära en utredning över vad hon menar är israeliska utomrättsliga avrättningar. Det är samma anklagelser som hon i december nekade till att hon gjort men som hon nu tar upp igen. Det är svårt att se att hon inte menade det då som hon sa att hon inte menade då, men som hon alltså menar idag och nu gjort henne till persona non grata i Israel.
Kol hakavod, sarat hachutz Wallström...
Jag har inte varit i Israel på länge och jag har inte sett om några terrorister dödats sedan de oskadliggjorts för fortsatta angrepp såsom det påstås. Är så fallet är det naturligtvis inte rätt även om det i israelisk rätt precis som i svensk rätt finns något som heter nödvärnsexcess. Man kan alltså gå fri från ett brott om man visat att omständigheterna varit sådana att man svårligen kunnat besinna sig.
Det är inte alltid en polis eller en militär finns i närheten när en terrorist dyker upp som väljer att attackera civil förbipasserande, eller då en terrorist rammar en hållplats med vanligt folk som väntar på bussen.
Det finns i Israel, precis som i många andra länder, också civila som bär vapen och som kan ingripa för att stoppa ett fortsatt angrepp. Var det nödvärnsexcess, krävde situationen att terroristen dödades, eller var det en utomrättslig avrättning?
Återigen, jag vet inte, men det är inte upp till ett synnerligen partiskt FN att utreda (det var väl förresten samma höga kommissionär Margot Wallström nu hänvisade till som stöd för sin anklagelse mot Israel, som tidigare stängde av den svenske visselblåsaren Anders Kompass, en av Wallströms egna, från sin FN-tjänst?) eller upp till Wallström att ha synpunkter på, utan ska, i de fall oegentligheter förekommer, utredas av det israeliska rättssystemet. Israel har ett synnerligen kompetent rättssystem, kanske till och med mer kompetent och framförallt mer oberoende av politiken än det svenska, och i straffskalan finns inte ens dödsstraff. Det är alltså som i Sverige.
För att kontrastera den bild av Israel som en enda mordisk lynchmobb bör det nämnas att det även finns fall där terrorister har oskadliggjorts, gripits och sedan förts till sjukhus för vård efter sin knivattack, överlevt och ställts inför rätta. På de israeliska skattebetalarnas bekostnad. Så även om det begåtts fel eller misstag är det agerandet inte generellt, det finns förmodligen fall av både och, men det är inte den svenska utrikesministerns sak att uppfostra Israel och med stöd av så kallade experter i allehanda ämnen men med samma politiska färg utmåla Israel som en rövarstat.
Så uppnås ingenting.
Wallström skjuter sig gång på gång i foten och gör självmål på självmål genom att försöka trycka upp Mellanösterns enda demokrati och rättsstat mot den internationella skampålen när hon borde fokusera på alla de länder där ute där befolkningarna verkligen är skyddslösa och behöver så mycket uppbackning. Hon borde ägna sin tid åt att höja rösten mot verkliga rövarstater istället, inte minst mot Eritrea för att se till att den svenske medborgaren Dawit Isak friges. Men istället för att på riktigt göra skillnad, på riktigt värna sina egna medborgares väl och ve ägnar hon energi åt att anklaga en annan demokrati som gör just detta. Missriktat och oproportionerligt - och oproffsigt.
Eller är kriget i Syrien över, IS bekämpat och har Nordkorea blivit demokratiskt, respekteras mänskliga rättigheter i Iran eller för all del i det Palestina under Fatah och Hamas som Sverige har erkänt, har Ryssland släppt sina expansionstankar och är Dawit Isak fri?
Nej, förstås inte.
Israel lever i en geografisk näromgivning som Sverige förhoppningsvis aldrig kommer att behöva utstå, men om så, inte heller skulle klara av och samtidigt bevara sina grundläggande demokratiska värderingar.
Varför? För att Sverige är för naivt, för oförberett och när något händer som kräver en insats stoppar man huvudet i sanden och hoppas att problemet ska vara borta när man sticker upp sin nuna igen - och så kommer det som en överraskning att problemet istället bara vuxit sig större.
Omringad av diktaturer som vill utplåna landet, omringad av befolkningar som lärt sig tro att judar är orsaken till allt ont genom världshistorien har Israel ändå lyckats överleva flera krig och terrorattacker sedan långt före statens tillblivelse, samtidigt bevarat både demokratin och rättsstaten och under tiden utvecklats till ett av världens mest framgångsrika länder, dessutom med fler Nobelpris än vad Sverige har åstadkommit, trots allt, och trots landets ringa storlek.
Kanske sticker det i Jantes ögon?
Det är alltid lättare att göra självmål än att ge sig på och utmana de verkliga motståndarna. Makt kräver både mod och ansvar. Margot Wallström saknar det mod som krävs för att göra skillnad där det behövs och hon tar inte det ansvar som kan förväntas av en utrikesminister i ett land som säger sig värna fred och mänskliga rättigheter.
Men det var väl bara ord, det också.
