Saudiarabien hugger huvudet av folk (precis som Daesh) och får äran att övervaka mänskliga rättigheter i världen, Iran hänger människor i lyftkranar och torterar sin befolkning i fängelserna, utvecklar kärnvapen men får sanktionerna hävda för gott uppförande, Nordkorea har förslavat sitt folk, svultit det och förtryckt det i årtionden, hotar sin granne och omvärlden med väpnat angrepp lite då och då, och Kina arkebuserar sina fångar (se upp i backen, tusen hål i nacken) och ser till att pekingkritiska bokhandlare i Hongkong försvinner utan att det föranleder några åtgärder eller reaktioner från Sveriges utrikesminister Wallström.
Tillfällen när den svenska utrikesministern istället upprörs, tycker våldet är oproportionerligt och begär att det utreds är när Israel skjuter palestinska terrorister istället för att dela ut blomsterbuketter till dem som attackerar israeler med kniv. Det är då utrikesminister Wallström tycker det gått för långt, när israeler försvarar sig mot terrorister.
På tal om oproportionerliga reaktioner...
I Riksdagen idag hävdade Margot Wallström att hon vänder sig mot varje försök att utmåla Sverige, den svenska regeringen eller henne själv som en fiende till Israel. Tvärtom, menar hon, vilket då skulle betyda att Sverige, den svenska regeringen och hon själv är en vän till Israel.
Med såna vänner behöver Israel inga fiender, men Israel har både och - och de förefaller alla vara av samma sort även om det finns grader i helvetet också.
