Wallström har alltså syltat in sig med Kommunal genom att ta emot ett kontrakt på en lägenhet i centrala Stockholm. Egentligen ska man väl bara säga grattis, och duktigt jobbat till henne som lyckats med det som så många inte kan, nämligen att få en hyreslägenhet i centrala Stockholm utan att tvingas stå i kö i över ett decennium och dessutom utan att behöva betala flera hundra tusen för kontraktet. Svart, ska tilläggas, och samtidigt riskera att förlora pengarna om affären skulle uppdagas.
Ordkriget mellan utrikesministern och fackförbundsordföranden i Kommunal fortsätter, men det är bara en ytterst pinsam metadiskussion till vad som egentligen borde tittas närmare på. För vilka garantier Wallström än fått, vad som egentligen sagts och vem som ljuger är helt irrelevant när det hela handlar om vad Wallström borde ha förstått.
Har hon inte förstått att man inte får ett förstahandskontrakt i Stockholm utan att passera någon kö eller betala mängder med pengar för kontraktet så måste man ifrågasätta hennes verklighetsförankring och vilken värld hon lever i. Det är rimligt att begära även av en svensk utrikesminister att denne är någotsånär insatt även i svenska inrikesförhållanden.
Den svenska bostadspolitiken och läget på bostadsmarknaden är inte precis någon perifer fråga som förpassas till någon notis då och då.
Förstod Wallström trots allt, en del tyder ju på det när hon hävdar att hon begärt "garantier" för att hon inte gick förbi någon kö, måste man ifrågasätta såväl hennes omdöme, som hennes analytiska och kritiska förmåga. Även i detta sammanhang.
För även om Wallström fick sådana garantier och kommunalordföranden har ljugit om köfrågan borde Wallström ändå ha höjt på ögonbrynen och i enlighet med devisen "det som verkar vara för bra för att vara sant är förmodligen också för bra för att vara sant" dra slutsatser av det.
Det i sin tur borde fått utrikesministern att säga nej tack, och återgå till att leta efter ett nytt andrahandskontrakt i likhet med det hon då hade lämnat.
Men det är alldeles solklart att vem som helst skulle föredra att få ett förstahandskontrakt där man fick stanna så länge som man behövde, slippa konka runt på möbler och sina tillhörigheter i tid och otid och aldrig ha en fast punkt, aldrig veta vart man ska ta vägen efter det senaste korttidskontraktet. Det är så en mängd människor har det i Stockholm idag.
Men de ekonomiska begränsningar som de allra flesta bostadssökanden har i Stockholm hade inte Margot Wallström och har fortfarande inte. Hon hade möjlighet att köpa en bostadsrätt i huvudstaden där hon kunde bo under de år hon tänkt jobba där.
Oavsett om Wallström förstod eller inte förstod att hon gick förbi kön som en annan VIP-gäst på krogen så borde hon ha förstått. Precis som vilken annan människa som helst hade förstått. Hon borde då också insett att hennes omdöme kunde ifrågasättas om hon antog erbjudandet och därför borde hon ha avstått från Kommunals hyreskontrakt.
Huruvida den här affären är att betrakta som mutbrott hoppas jag kommer att utredas av åklagare, men även om det i slutänden inte visar sig vara ett brott i juridisk mening så är detta kuckilurande om hyreskontrakt mellan sossetoppar ett tydligt uttryck för vänskapskorruption (även om både vänskap och kontrakt nu verkar vara över).
Politikerföraktet är redan tillräckligt stort för att utgöra ett hot mot demokratin att det till och med är direkt ansvarslöst av en utrikesminister att ytterligare spä på det med sitt agerande. Det politiska hyckleriet manifesteras också av att Wallström självklart hade bott kvar i lägenheten om affären inte hamnat på löpsedlarna.
När Margot Wallström satte sin namnteckning på kontraktet som gav henne besittningsskydd till lägenheten ifråga visade hon ännu en gång vilket utomordentligt dåligt omdöme hon faktiskt har och vilken säregen brist hon lider på både kritiskt konsekvenstänkande och analytisk förmåga. Såvida hon inte bara hycklar och helt enkelt är så korrupt som hon framstår.
Oavsett vilket finns det ingen anledning att tro att hennes beslut framöver kommer bli bättre än de hon redan fattat under sina femton månader långa gärning som utrikesminister.
Arma land.
