Som jag hade sett fram emot det nya vegetariska matlagningsprogrammet Vegorätt som började igår på SVT.
Krasst konstaterat är jag värdelös på matlagning (men en jäkel på att diska), förmodligen för att jag är så ointresserad av att hålla på att stöka i köket. Så när det är som allra värst kör jag helt enkelt på med veganska halvfabrikat, bulgur, quinoa och lycopenstinna tomater. (Vilken cancernojig hypokondriker, vilket jag nog måste sorteras som, klarar sig utan lycopen?)
Förväntningarna var alltså stora när jag entusiastiskt placerade mig i soffan halv nio igår kväll och zappade fram tvåan - bara för att få möta två unga fröknar som "swirlar" sin frukost (som inte ens den mest uppmärksamme hade en chans att greppa vad de gjorde den på) i slowmotion häller quinoapuffar (?) över den röda swirlen, flamsar med varandra och springer ut på åkern för att yoga.
Matlagningsprogram?
Det såg ut som den gamla reklamen för Timotejshampo, men var en sektvarning som förmodligen fick varenda köttvurmare att självbelåtet jäsa i TV-soffan där de satt med veckolång förruttnelse av kroppsdelar sakta malande i tarmarna och ett "vad var det vi sa?" om att veganer och vegetarianer inte kommer från den här planeten.
Vad värre är att SVT förmodligen också lyckades skrämma bort varenda en av dem som länge övervägt att sluta äta animalier och nu skulle låta sig inspireras för att ta steget.
Det skulle i så fall vara en omätbar förlust för både miljön och för de djur som fortsätter att plågas i kött- och mjölkindustrin.
Men SVT:s ambition med Vegorätt var inte att göra folk till vegetarianer eftersom folk får äta vad de vill. Med det förmedlade Micael Lekberg, ansvarig för detta svenska public service-program, samtidigt att ´åt helvete med klimatet och 1,5-gradersmålet, åt helvete med de plågade djuren, sånt bryr inte vi oss om´, konstaterade att programmet vänder sig till målgruppen 18-35 år, att SVT gör många matlagningsprogram men just det här handlade om programledarna och hur de lever sina liv.
Som av en händelse ingår jag inte i den målgruppen och kanske är det därför jag inte heller begriper vad ens den fick ut av denna vegorätt som blev så helfel, men om programmet skulle handla om programledarnas liv undrar ändå vän av ordning varför det överhuvudtaget marknadsfördes som ett matlagningsprogram?
