Det är ofta jag funderar över andra människor, försöker sätta mig in i hur de tänker, försöker förstå hur de känner och vad som får dem att agera som de gör.
Det här med jägare och jakt har jag länge undrat över och försökt förstå hur en människa fungerar som på intet sätt för sin överlevnad är nödd och tvungen ändå tycker det är skojigt att jaga djur och döda dem, djur som i godan ro lever sina liv ute i skogen, föder ungar, letar mat och inte stör någon, inte heller hotar någon utom när de måste försvara sig. Mot jägare.
Hur är en människa funtad som tycker det är roligt att döda andra individer och hur mår egentligen ett samhälle som stödjer detta, som kallar det naturvård, till och med en sport?
Och hur mår egentligen den människa som inför publik oförskyllt uttrycker ilska över att inte få ha ihjäl varg? Det kan väl ändå inte kallas annat än skamlös blodtörst? Borde inte vi människor också vara lite oroliga över att den här typen av människor går lösa i samhället, de som njuter av att döda som inte kan dölja sin iver att få döda? Andra levande och alldeles oskyldiga individer.
De första varningstecknet för en psykopat sägs vara att de som barn ger sig på djur, att de ger sig på dem som är svagare än de själva, innan de ger sig på människor.
De njuter av att döda och känner ingen empati för sina offer.
Är det egentligen någon skillnad? Kan det månne vara så att jägare i själva verket är psykopater som får samhällssanktionerat utlopp för sina lustar ute i skogarna för att de inte ska ge sig på människor inne i städerna?
Kanske har jag börjat förstå det där till slut som jag så länge funderat över. Samtidigt vill jag då passa på att föreslå en kraftig satsning på den slutna psykvården så att problemet kan lösas. Pronto. För nog är det ett samhällsproblem - för alla utom jägarna. Eller om vi ska kalla dem för vad de verkligen är.
