Pling!

Sent omsider har så nyheten i alla fall nått Dagens Nyheter, att Saudi och Daesh är två sidor av samma mynt. Att man ens dryftar detta är ett säkerhetspolitiskt lyft.

Kanske görs snart också upptäckten att även al-Qaida är en produkt av samma kungadöme.

Nu är den stora frågan när insikten också ska nå det hovsamma politikerskrået och att det i handling även dras slutsatser av densamma.

Vegorätt blev helfel

Som jag hade sett fram emot det nya vegetariska matlagningsprogrammet Vegorätt som började igår på SVT.

Krasst konstaterat är jag värdelös på matlagning (men en jäkel på att diska), förmodligen för att jag är så ointresserad av att hålla på att stöka i köket. Så när det är som allra värst kör jag helt enkelt på med veganska halvfabrikat, bulgur, quinoa och lycopenstinna tomater. (Vilken cancernojig hypokondriker, vilket jag nog måste sorteras som, klarar sig utan lycopen?)

Förväntningarna var alltså stora när jag entusiastiskt placerade mig i soffan halv nio igår kväll och zappade fram tvåan - bara för att få möta två unga fröknar som "swirlar" sin frukost (som inte ens den mest uppmärksamme hade en chans att greppa vad de gjorde den på) i slowmotion häller quinoapuffar (?) över den röda swirlen, flamsar med varandra och springer ut på åkern för att yoga.

Matlagningsprogram?

Det såg ut som den gamla reklamen för Timotejshampo, men var en sektvarning som förmodligen fick varenda köttvurmare att självbelåtet jäsa i TV-soffan där de satt med veckolång förruttnelse av kroppsdelar sakta malande i tarmarna och ett "vad var det vi sa?" om att veganer och vegetarianer inte kommer från den här planeten.

Vad värre är att SVT förmodligen också lyckades skrämma bort varenda en av dem som länge övervägt att sluta äta animalier och nu skulle låta sig inspireras för att ta steget.
Det skulle i så fall vara en omätbar förlust för både miljön och för de djur som fortsätter att plågas i kött- och mjölkindustrin.

Men SVT:s ambition med Vegorätt var inte att göra folk till vegetarianer eftersom folk får äta vad de vill. Med det förmedlade Micael Lekberg, ansvarig för detta svenska public service-program, samtidigt att ´åt helvete med klimatet och 1,5-gradersmålet, åt helvete med de plågade djuren, sånt bryr inte vi oss om´, konstaterade att programmet vänder sig till målgruppen 18-35 år, att SVT gör många matlagningsprogram men just det här handlade om programledarna och hur de lever sina liv.

Som av en händelse ingår jag inte i den målgruppen och kanske är det därför jag inte heller begriper vad ens den fick ut av denna vegorätt som blev så helfel, men om programmet skulle handla om programledarnas liv undrar ändå vän av ordning varför det överhuvudtaget marknadsfördes som ett matlagningsprogram?

Vänskapskorruption, politiskt hyckleri eller bara oförstånd?

Wallström har alltså syltat in sig med Kommunal genom att ta emot ett kontrakt på en lägenhet i centrala Stockholm. Egentligen ska man väl bara säga grattis, och duktigt jobbat till henne som lyckats med det som så många inte kan, nämligen att få en hyreslägenhet i centrala Stockholm utan att tvingas stå i kö i över ett decennium och dessutom utan att behöva betala flera hundra tusen för kontraktet. Svart, ska tilläggas, och samtidigt riskera att förlora pengarna om affären skulle uppdagas.

Ordkriget mellan utrikesministern och fackförbundsordföranden i Kommunal fortsätter, men det är bara en ytterst pinsam metadiskussion till vad som egentligen borde tittas närmare på. För vilka garantier Wallström än fått, vad som egentligen sagts och vem som ljuger är helt irrelevant när det hela handlar om vad Wallström borde ha förstått.

Har hon inte förstått att man inte får ett förstahandskontrakt i Stockholm utan att passera någon kö eller betala mängder med pengar för kontraktet så måste man ifrågasätta hennes verklighetsförankring och vilken värld hon lever i. Det är rimligt att begära även av en svensk utrikesminister att denne är någotsånär insatt även i svenska inrikesförhållanden.
Den svenska bostadspolitiken och läget på bostadsmarknaden är inte precis någon perifer fråga som förpassas till någon notis då och då.

Förstod Wallström trots allt, en del tyder ju på det när hon hävdar att hon begärt "garantier" för att hon inte gick förbi någon kö, måste man ifrågasätta såväl hennes omdöme, som hennes analytiska och kritiska förmåga. Även i detta sammanhang.
För även om Wallström fick sådana garantier och kommunalordföranden har ljugit om köfrågan borde Wallström ändå ha höjt på ögonbrynen och i enlighet med devisen "det som verkar vara för bra för att vara sant är förmodligen också för bra för att vara sant" dra slutsatser av det.
Det i sin tur borde fått utrikesministern att säga nej tack, och återgå till att leta efter ett nytt andrahandskontrakt i likhet med det hon då hade lämnat.

Men det är alldeles solklart att vem som helst skulle föredra att få ett förstahandskontrakt där man fick stanna så länge som man behövde, slippa konka runt på möbler och sina tillhörigheter i tid och otid och aldrig ha en fast punkt, aldrig veta vart man ska ta vägen efter det senaste korttidskontraktet. Det är så en mängd människor har det i Stockholm idag.
Men de ekonomiska begränsningar som de allra flesta bostadssökanden har i Stockholm hade inte Margot Wallström och har fortfarande inte. Hon hade möjlighet att köpa en bostadsrätt i huvudstaden där hon kunde bo under de år hon tänkt jobba där.

Oavsett om Wallström förstod eller inte förstod att hon gick förbi kön som en annan VIP-gäst på krogen så borde hon ha förstått. Precis som vilken annan människa som helst hade förstått. Hon borde då också insett att hennes omdöme kunde ifrågasättas om hon antog erbjudandet och därför borde hon ha avstått från Kommunals hyreskontrakt.
Huruvida den här affären är att betrakta som mutbrott hoppas jag kommer att utredas av åklagare, men även om det i slutänden inte visar sig vara ett brott i juridisk mening så är detta kuckilurande om hyreskontrakt mellan sossetoppar ett tydligt uttryck för vänskapskorruption (även om både vänskap och kontrakt nu verkar vara över).

Politikerföraktet är redan tillräckligt stort för att utgöra ett hot mot demokratin att det till och med är direkt ansvarslöst av en utrikesminister att ytterligare spä på det med sitt agerande. Det politiska hyckleriet manifesteras också av att Wallström självklart hade bott kvar i lägenheten om affären inte hamnat på löpsedlarna.
 
När Margot Wallström satte sin namnteckning på kontraktet som gav henne besittningsskydd till lägenheten ifråga visade hon ännu en gång vilket utomordentligt dåligt omdöme hon faktiskt har och vilken säregen brist hon lider på både kritiskt konsekvenstänkande och analytisk förmåga. Såvida hon inte bara hycklar och helt enkelt är så korrupt som hon framstår.

Oavsett vilket finns det ingen anledning att tro att hennes beslut framöver kommer bli bättre än de hon redan fattat under sina femton månader långa gärning som utrikesminister.

Arma land.

Sanktionerna mot Iran hävs

Så hävdes då sanktionerna mot Iran.

Israel lär dessvärre bli den förste att bli varse om den islamska republiken återigen fört världen bakom ljuset. Personligen har jag svårt att förstå hur IAEA kunnat verifiera att Iran följer avtalet som var förutsättningen för att sanktionerna skulle hävas, eftersom det bara är Iran som vet exakt hur många underjordiska anläggningar för kärnvapenframställningen som landet har - och var de ligger.

Som med det mesta här i världen handlar det förstås om pengar. För i den andra vågskålen står tunga näringslivsintressen och stampar för att få börja handla med Iran igen. Då får man ta lite risker. Så länge det inte är en själv som får betala priset, vad gör väl det då?

Demokratikämpar behöver vårt stöd

Rana Sabbagh skriver på DN Debatt att journalister i Mellanöstern behöver stöd från omvärlden för det som är grundläggande i en demokrati: yttrandefriheten.

Med den arabiska våren kom ett hopp om att diktaturerna äntligen fallit omkull, och att fortfarande gryende demokratier successivt skulle växa upp ur våldets aska.
Så blev det inte och skälen därtill är flera, ett av dem är västvärldens svek mot de fria röster bland journalister och människorättsaktivister som lämnades i sticket när islamister istället tog över, ibland genom demokratiska val som i Egypten, ibland genom hot om våld, som i Libyen.

Vi skulle alla tjäna på om diktaturerna i omvärlden blev fria, om mänskliga rättigheter respekterades överallt och oberoende röster faktiskt fick vara just oberoende och yttra sig fritt.

Länder som med våld och hot om våld inte förtrycker sina medborgare, hotar inte heller sina grannar med våld eller går i krig mot dem.
Då tvingas inte människor fly och Europa skulle kunna känna sig lugnt över att slippa flyktinginvasioner.

Men varken journalister, demokratikämpar och människorättsaktivister får det stöd de måste ha utifrån för att våga säga det som måste sägas, för att kunna bilda opinion och skapa de förutsättningar som behövs för att få en stabil, hållbar och demokratisk frihet.
Erik Helmerson är inne på en liknande linje: Mellanöstern är inte förlorad och drar slutsatsen att diktaturerna måste vältas över ända. 

 

Jaga och bli jagad

Det är ofta jag funderar över andra människor, försöker sätta mig in i hur de tänker, försöker förstå hur de känner och vad som får dem att agera som de gör.

Det här med jägare och jakt har jag länge undrat över och försökt förstå hur en människa fungerar som på intet sätt för sin överlevnad är nödd och tvungen ändå tycker det är skojigt att jaga djur och döda dem, djur som i godan ro lever sina liv ute i skogen, föder ungar, letar mat och inte stör någon, inte heller hotar någon utom när de måste försvara sig. Mot jägare.

Hur är en människa funtad som tycker det är roligt att döda andra individer och hur mår egentligen ett samhälle som stödjer detta, som kallar det naturvård, till och med en sport?

Och hur mår egentligen den människa som inför publik oförskyllt uttrycker ilska över att inte få ha ihjäl varg? Det kan väl ändå inte kallas annat än skamlös blodtörst? Borde inte vi människor också vara lite oroliga över att den här typen av människor går lösa i samhället, de som njuter av att döda som inte kan dölja sin iver att få döda? Andra levande och alldeles oskyldiga individer.

De första varningstecknet för en psykopat sägs vara att de som barn ger sig på djur, att de ger sig på dem som är svagare än de själva, innan de ger sig på människor.
De njuter av att döda och känner ingen empati för sina offer.
Är det egentligen någon skillnad? Kan det månne vara så att jägare i själva verket är psykopater som får samhällssanktionerat utlopp för sina lustar ute i skogarna för att de inte ska ge sig på människor inne i städerna?

Kanske har jag börjat förstå det där till slut som jag så länge funderat över. Samtidigt vill jag då passa på att föreslå en kraftig satsning på den slutna psykvården så att problemet kan lösas. Pronto. För nog är det ett samhällsproblem - för alla utom jägarna. Eller om vi ska kalla dem för vad de verkligen är.

Alla dessa medlemmar

IS-medlem, medlem i Hamas, Hizbollah-medlem, al-Qaida-medlem...

Medias rapportering om terrorister som medlemmar i terrororganisationer skapar något av ett intryck att det handlar om Korpen-verksamhet med inplastade medlemskort med foto, betalda medlemsavgifter och hela medlemsregister som ordföranden och kassören efter hand bockar av utförda uppdrag på.

Men vad bra det hade varit om det varit så, om de haft en sån dokumentation över sina "medlemmar".

Vad terroristerna ska kallas om inte "medlemmar"?

Vad sägs om IS-terrorist, terrorist från Hamas, Hizbollah-terrorist, al-Qaida-terrorist...?

Självmål igen, Wallström

Oj, så snurrigt det kan bli när journalister ska berätta om vad folkrätten säger. Senast i raden är nu Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet som till Dagens Nyheter idag säger att Israel inte kan vara i krig med sina egna medborgare och inte heller på Västbanken för där är Israel en ockupationsmakt och ogiltigförklarar på den grunden israeliskt dödande av terrorister på sitt territorium.

Det hade varit rimligt om Jönsson i sammanhanget tydliggjorde vad som menas med krig i folkrätten, för på så vis har han ju rätt, krig enligt Haagkonventionerna om krigets lagar kan bara föras mellan stater.

När det handlar om kriget mot terrorismen är det ett uttryck som inte hänförs till Haagkonventionerna men innebär inte desto mindre att det är krig eller väpnad konflikt. Så krig kan mycket väl föras mot såväl terrorister som mot terrorismen - det ser vi ju inte minst i Syrien där ett antal stater är inblandade, inte mot varandra utan mot terrorister i Syrien - och de kan finnas inom landets gränser som i Frankrike, och de kan komma utifrån, som när flygplan kraschar in i tvillingtorn. Till exempel.

En stat är inte rättslös inför terrorhotet eller terrorister som Per Jönsson vill påskina men tycks samtidigt mena att det är ett polisiärt arbete att bekämpa terrorister, och att militär inte kan delta. I så fall menar han att det bara är Israel som skulle ha såna rättsliga begränsningar, för varken Jönsson eller någon annan har väl upprörts över att Frankrike kallade in militär i jakten på Charlie Hebdo- Hypercacher- och Bataclan-terroristerna eller att det var tungt beväpnad militär som bekämpade den sk hjärnan i lägenheten i Saint Denis? Dessutom har FN till och med enats om att Daesh ska bekämpas - militärt. För vad är väl Daesh om inte terrorister?

Jag har inte heller hört några upprörda tongångar då Belgien och Tyskland kallade in militär till nyår inför terrorhotet, eller ens mot hoten dessförinnan. 

Per Jönsson förefaller därtill mena, att Israel inte får döda terrorister som kommer från Västbanken eftersom Israel är en ockupationsmakt. Mycket besynnerligt uttalande, även det, också för att det är den Palestinska myndigheten som styr på Västbanken, eller i alla fall på 98 procent av Västbankens palestinier. Slutsatsen av Jönssons resonemang skulle då vara att om terrorister tar sig in i Israel från Västbanken och dödar israeler så står det folkrättsliga regelverket i vägen för Israel som då inte skulle få försvara sig med militärt våld om så krävs.

Det stämmer naturligtvis inte, eftersom varje stat till och med har en skyldighet att skydda sin befolkning mot våld och hot om våld och får förstås sätta in de medel som behövs för att stävja våldet.

Jönssons uttalanden kommer i kölvattnet av Margot Wallströms senaste utspel om att begära en utredning över vad hon menar är israeliska utomrättsliga avrättningar. Det är samma anklagelser som hon i december nekade till att hon gjort men som hon nu tar upp igen. Det är svårt att se att hon inte menade det då som hon sa att hon inte menade då, men som hon alltså menar idag och nu gjort henne till persona non grata i Israel.

Kol hakavod, sarat hachutz Wallström...

Jag har inte varit i Israel på länge och jag har inte sett om några terrorister dödats sedan de oskadliggjorts för fortsatta angrepp såsom det påstås. Är så fallet är det naturligtvis inte rätt även om det i israelisk rätt precis som i svensk rätt finns något som heter nödvärnsexcess. Man kan alltså gå fri från ett brott om man visat att omständigheterna varit sådana att man svårligen kunnat besinna sig.
Det är inte alltid en polis eller en militär finns i närheten när en terrorist dyker upp som väljer att attackera civil förbipasserande, eller då en terrorist rammar en hållplats med vanligt folk som väntar på bussen.
Det finns i Israel, precis som i många andra länder, också civila som bär vapen och som kan ingripa för att stoppa ett fortsatt angrepp. Var det nödvärnsexcess, krävde situationen att terroristen dödades, eller var det en utomrättslig avrättning?

Återigen, jag vet inte, men det är inte upp till ett synnerligen partiskt FN att utreda (det var väl förresten samma höga kommissionär Margot Wallström nu hänvisade till som stöd för sin anklagelse mot Israel, som tidigare stängde av den svenske visselblåsaren Anders Kompass, en av Wallströms egna, från sin FN-tjänst?) eller upp till Wallström att ha synpunkter på, utan ska, i de fall oegentligheter förekommer, utredas av det israeliska rättssystemet. Israel har ett synnerligen kompetent rättssystem, kanske till och med mer kompetent och framförallt mer oberoende av politiken än det svenska, och i straffskalan finns inte ens dödsstraff. Det är alltså som i Sverige.

För att kontrastera den bild av Israel som en enda mordisk lynchmobb bör det nämnas att det även finns fall där terrorister har oskadliggjorts, gripits och sedan förts till sjukhus för vård efter sin knivattack, överlevt och ställts inför rätta. På de israeliska skattebetalarnas bekostnad. Så även om det begåtts fel eller misstag är det agerandet inte generellt, det finns förmodligen fall av både och, men det är inte den svenska utrikesministerns sak att uppfostra Israel och med stöd av så kallade experter i allehanda ämnen men med samma politiska färg utmåla Israel som en rövarstat.
Så uppnås ingenting.

Wallström skjuter sig gång på gång i foten och gör självmål på självmål genom att försöka trycka upp Mellanösterns enda demokrati och rättsstat mot den internationella skampålen när hon borde fokusera på alla de länder där ute där befolkningarna verkligen är skyddslösa och behöver så mycket uppbackning. Hon borde ägna sin tid åt att höja rösten mot verkliga rövarstater istället, inte minst mot Eritrea för att se till att den svenske medborgaren Dawit Isak friges. Men istället för att på riktigt göra skillnad, på riktigt värna sina egna medborgares väl och ve ägnar hon energi åt att anklaga en annan demokrati som gör just detta. Missriktat och oproportionerligt - och oproffsigt.

Eller är kriget i Syrien över, IS bekämpat och har Nordkorea blivit demokratiskt, respekteras mänskliga rättigheter i Iran eller för all del i det Palestina under Fatah och Hamas som Sverige har erkänt, har Ryssland släppt sina expansionstankar och är Dawit Isak fri? 

Nej, förstås inte.

Israel lever i en geografisk näromgivning som Sverige förhoppningsvis aldrig kommer att behöva utstå, men om så, inte heller skulle klara av och samtidigt bevara sina grundläggande demokratiska värderingar.

Varför? För att Sverige är för naivt, för oförberett och när något händer som kräver en insats stoppar man huvudet i sanden och hoppas att problemet ska vara borta när man sticker upp sin nuna igen - och så kommer det som en överraskning att problemet istället bara vuxit sig större.

Omringad av diktaturer som vill utplåna landet, omringad av befolkningar som lärt sig tro att judar är orsaken till allt ont genom världshistorien har Israel ändå lyckats överleva flera krig och terrorattacker sedan långt före statens tillblivelse, samtidigt bevarat både demokratin och rättsstaten och under tiden utvecklats till ett av världens mest framgångsrika länder, dessutom med fler Nobelpris än vad Sverige har åstadkommit, trots allt, och trots landets ringa storlek.

Kanske sticker det i Jantes ögon?

Det är alltid lättare att göra självmål än att ge sig på och utmana de verkliga motståndarna. Makt kräver både mod och ansvar. Margot Wallström saknar det mod som krävs för att göra skillnad där det behövs och hon tar inte det ansvar som kan förväntas av en utrikesminister i ett land som säger sig värna fred och mänskliga rättigheter.
Men det var väl bara ord, det också.

På tal om oproportionalitet...

Saudiarabien hugger huvudet av folk (precis som Daesh) och får äran att övervaka mänskliga rättigheter i världen, Iran hänger människor i lyftkranar och torterar sin befolkning i fängelserna, utvecklar kärnvapen men får sanktionerna hävda för gott uppförande, Nordkorea har förslavat sitt folk, svultit det och förtryckt det i årtionden, hotar sin granne och omvärlden med väpnat angrepp lite då och då, och Kina arkebuserar sina fångar (se upp i backen, tusen hål i nacken) och ser till att pekingkritiska bokhandlare i Hongkong försvinner utan att det föranleder några åtgärder eller reaktioner från Sveriges utrikesminister Wallström.

Tillfällen när den svenska utrikesministern istället upprörs, tycker våldet är oproportionerligt och begär att det utreds är när Israel skjuter palestinska terrorister istället för att dela ut blomsterbuketter till dem som attackerar israeler med kniv. Det är då utrikesminister Wallström tycker det gått för långt, när israeler försvarar sig mot terrorister.
På tal om oproportionerliga reaktioner...

I Riksdagen idag hävdade Margot Wallström att hon vänder sig mot varje försök att utmåla Sverige, den svenska regeringen eller henne själv som en fiende till Israel. Tvärtom, menar hon, vilket då skulle betyda att Sverige, den svenska regeringen och hon själv är en vän till Israel.

Med såna vänner behöver Israel inga fiender, men Israel har både och - och de förefaller alla vara av samma sort även om det finns grader i helvetet också.

Fina lilla Shmooza

Shmooza 

f. Tel Aviv, Israel 2003 - d. Munsö, Sverige 7/1 2016

Igår morse var stunden kommen när jag tvingades fatta det oåterkalleliga beslutet att hjälpa min fina lilla Shmooza över Regnbågsbron.

Det är lika mycket en ynnest som en förbannelse att behöva ta ett sånt ansvar.
Lika mycket innan som efteråt, när det är försent, kommer våndorna, förtvivlan och maktlösheten: Väntade jag för länge, lät jag henne lida i onödan i mina ansträngningar att få det att vända, kunde jag gjort något mer för att få henne frisk igen, svek jag henne?

Min fina lilla Shmooza. Min svart-vita vackra lilla katt som fött en kull ungar i en synagoga i Tel Aviv, levt på gatan och fått mat av en barmhärtig kvinna som försökte hjälpa alla men som också behövde hjälp att hjälpa. Hon letade efter ett hem åt den svart-vita katthonan som troddes vara ett år då. Det var 2004, jag sa ja och katten tittade på mig med sina stora vackra ögon och sa "Hej!"
Hon var kelig, tillgiven och fick heta Shmooza.

Whiskas där hemma blev överförtjust när jag kom hem med den vackra lilla flickan, och sen den dagen glittrade hans ögon varje gång han såg henne och fram tills lymfomet tog hans liv för fyra år sedan gav han aldrig upp sina försök att få hennes odelade uppmärksamhet.

Igår förmiddag fick Whiskas en ny chans, och jag är säker på att han stod där på andra sidan Regnbågsbron för att möta henne med samma glittrande blick som när de båda var här nere, på jorden, hos mig.

Nu är Shmoozas njurar friska igen, såren runt munnen läkta och hon har fått tillbaka sitt hull och sina muskler, allt det där som hon förlorade i slutet av sitt liv, hon är åter full av kraft och kan hoppa upp på allt det som hon inte längre kunde här nere. Där uppe kan hon äta och dricka själv igen, hon kräks inte mer och behöver inga mediciner, inga blodtryckssänkare eller några fosfatbindare.

Här nere är huset fullt men ändå så tomt.
Saknaden är plågsam och jag sörjer min otillräcklighet att inte kunnat hjälpa henne att bli frisk. Saltet svider i mina tårdränkta ögon över att jag aldrig mer i detta jordeliv kommer att smeka hennes mjuka päls, pussa henne mellan öronen eller brottas med henne för att få klippa hennes klor. Aldrig mer kommer jag att ropa hennes namn eller höra hennes svar när hon meddelar genom det höga gräset att hon är på väg.
Aldrig mer.
Ändå känner jag en befriande lättnad över att min fina lilla Shmooza har fått frid.

Någon gång kommer vi alla att ses igen - där borta, på andra sidan Regnbågsbron.
 

Daesh, al-Qaida & konungariket Saudi

Chop-chop-torg. Avrättning medelst avhuggning av huvud med svärd.
Wahabitiska domstolar har dömt och nu har domarna verkställts.
Chop-chop. Fyrtiosju människor.
När Daesh bödlar gör detta och publicerar filmer av barbariet förfasar sig världen. Då rasar världens ledare skoningslöst mot galenskapen och svär att organisationen ska utplånas.
När Saudiarabien gör samma sak iakttar världen hovsam tystnad; inga fördömanden från FN, USA eller EU och Margot Wallström förfasar sig inte ens på Twitter.
Största möjliga tysssssstnad.

Hyckleri, någon?

Den enda som säger något är Iran. Men inte för att det är så uppenbart varifrån Daesh och de andra sunnitiska terrorgrupperna som världen försöker bekämpa hämtar sin näring, utan för att bland dem som nu fått sitt huvud avlägsnat från kroppen fanns även en shiamuslimsk lärd.
Iran skulle inte komma på tanken att hugga huvudet av sina oppositionella, utan de hänger dem istället i lyftkranar på offentliga platser för alla att se. Folknöje.

Hyckleri, någon?

Ingen kan väl undra varför världen ser ut som den gör. Båda de här länderna sitter förresten i FN och är på så sätt med och bestämmer över oss andra.
Topp...