Brinnande fredsmäkleri

Under flera dagar har Israel brunnit. Från norr till söder (eller åtminstone från norr till öster) har skogsbränder härjat, spridda till tätbebyggelse, med tusentals människor som tvingats lämna sina hem. Mycket hade staten lärt sedan skogsbranden 2010 i Carmel och skaffat egna resurser för brandbekämpning, men det var ändå inte tillräckligt sex år senare med både oavsiktliga och avsiktliga brandhärdar som bara växte.

Många var de som erbjöd Israel hjälp att bekämpa bränderna och först var den palestinska myndigheten. All heder åt den för detta, vilket även bör ses som en utsträckt hand och lösgörande för andra politiska ändamål där det mesta tycks ha fastnat.

Men intressantast ändå var hur andra fiender - inte med Israel utan med varandra - träffades där i skyarna när de kom till israelernas undsättning; först Grekland, sedan Turkiet, och mellan dem Cypern, och så Ryssland och USA och även Ukraina erbjöd sin hjälp tillsammans med många andra som också var där.

Passa på, sätt er ner tillsammans över ett glas eller två när ni är klara, för i det där ser jag ett litet, litet frö till en ny typ av hierarkilös fredsorganisation. Verklig fred börjar mellan folk och det är folk, vanliga människor, som de flygande brandmännen representerar och att släcka detta brinnande inferno tillsammans var talande symbolik.

Schulman och Eklund blottar sin okunskap

TV 4:s expert Marcus Oscarsson anklagas nu av Alex Schulman och Sigge Eklund för att vara en blandning av Bert Karlsson och Jimmie Åkesson när han i ett fempunktsprogram på sin facebooksida bland annat föreslagit att Europa måste säkra sina gränser (inte stänga), med all kraft bekämpa islamismen (inte islam) och inrätta ett kriscenter för att förebygga nya konflikter i världen som människor tvingas fly från. 

Att Schulman och Eklund tycker sådana säkerhetspolitiska förslag ger uttryck för främlingsfientlighet och inte humanism (som det faktiskt är) är faktiskt oroväckande. Inte bara för att dessa två är medieprofiler med stor räckvidd utan också för att det blottar en okunskap om vad både islamism och krig innebär. För vad Schulman och Eklund faktiskt säger med sin upprördhet kring Oscarssons förslag är att islamism (alltså människoförtryckande sharialagar, religiös diktatur, väpnad jihad av organisationer som Islamiska staten, Hamas med flera) är helt okej liksom att krig och väpnade konflikter som människor tvingas fly från inte är något Europa ska bry sig om.

Att Sverigedemokraterna tycker Oscarsson är "en frisk fläkt" betyder inte att förslagen är dåliga. Det bedrövliga är istället om övriga partier, eller vilken demokratisk humanist som helst, tycker att Oscarssons förslag doftar unket.

Schulman och Eklund måste ta reda på vad de muslimer (och även andra, såsom yazidier, kristna med flera) som flytt förtryck tycker om Oscarssons åsikter, och de måste ta reda på vad krig är och innebär innan de låter pulsen öka av upprördhet, men mest av allt måste dessa båda högljudda herrar ta reda på vad islamism är och skilja den från islam i allmänhet innan de ger sig ut på sina verbala korståg och kletar rasiststämpeln på folk.

Och när de ändå är ute på studiefältet kan de passa på att göra en enkät bland flyktingar som efter farliga strapatser och mycken möda tagit sig till Europa och fråga dem om de föredrar att världen hade förebyggt ett krigsutbrott i deras hemländer så de kunnat bo kvar eller, som det är nu, bara väntar på att nästa krigshärd ska blossa upp och sedan fortsätter att titta på när länder och människor bombas i småbitar, och de som inte lyckas fly istället dör eller lemlästas.    

Vem är humanist i detta: Schulman och Eklund - eller Marcus Oscarsson?

Jag lägger min röst på Oscarsson. Att förebygga konflikter är aldrig fel och det är inte heller en plan för att stoppa islamismen och dess anhängare. Tvärtom.