Har ni tänkt på det? Att vi inte längre diskuterar.
Vi häver ur oss monologer, på 140 tecken eller så, och söker oss till likasinnade för bekräftelse. På hur rätt vi har. På hur rätt vi är.
I bästa fall debatterar vi. Må bäste man eller kvinna vinna och den andre försvinna. En ligatitel till samlingen. En vunnen debatt, en krossad motståndare.
Men vart leder det oss, varthän leder det ett samhälle som inte längre diskuterar, som inte längre lyssnar på den andre, som inte tar sig tid att humma eftertänksamt, ta in argumenten, väga synpunkterna i huvudet och låta dem landa, pröva de egna, se hur de tas emot, lyssna, kanske få gehör. Att tillsammans skotta upp vägen framåt.
Finns det inte längre tid för det, finns det inte längre tid för eftertanke och reflektion?
Hur intellektuellt utarmade blir vi då, och hur mår, hur blir ett samhälle, människorna i ett samhälle, i en värld, som inte har tid att stanna upp och reflektera?
Och var hamnar vi då?
