lördag 22 juli 2017

Jamen, äntligen...

Äntligen fick så Margot sin chans, äntligen får hon vara med och kalla ihop FN:s säkerhetsråd för att prata om den nya oroliga situationen i Jerusalem. Hur ska hon rösta, vad ska hon säga? Kanske att det är Israel som har provocerat, att det är bosättningarnas fel att israelerna satt upp metalldetektorer på Tempelberget, att vore det inte för bosättningarna så hade de tre israelerna ur Solomon-familjen i Halamish inte mördats av den där terroristen, att israelerna får skylla sig själva när de mördas, att palestinierna bara försvarar sig när de mördar israeler?

Eller nåt sånt.

Ett förslag, tala inte om för Israel hur Israel ska sköta sin säkerhet när ni inte ens vet vad säkerhet är (eller när den är hotad, läs: Transportgate, läs: Försvarspolitik) och tala inte om för Israel hur Israel ska sköta sin säkerhet när ni hela tiden underblåser hoten tillsammans med den terroristvurmande palestinska myndigheten och när ni finansierar terrorismen med ert mångmiljardbistånd till samma myndighet.

Sverige har ställt till så mycket där nere och gjort sitt bästa under många, många år för att sabba för Israel och konsekvent försökt trycka upp hela landet mot väggen. Den svenska socialdemokratin, tätt länkad till den kristna broderskapsrörelsen som i sin tur när det muslimska brödraskapet vid sin barm (läs: Hamas et al) idkar en besatt förföljelse av Israel.

Sluta, bara sluta, med det.