Idag presenterade så till slut oppositionen en skopa handlingskraft när den meddelade att misstroende kommer att riktas mot tre ansvariga ministrar; Johansson, Ygeman och Hultqvist.
Det var mer än vad någon vågat hoppas på och uppenbarligen var varken statsministern eller hans anhängare heller beredda. Tystnaden som följde från Rosenbad var total.
Medan statsministern planerade sitt motdrag drog hans vapendragare ut i verbal strid; de skyllde på Alliansen, skyllde på outsourcingen som sådan, skyllde på allt och alla och kallade Alliansens drag för oansvarigt och krigslystet och journalister undrade om det inte var oproportionerligt att rikta misstroende mot så många ministrar. Det hade ju aldrig någonsin tidigare hänt.
Nej. Men det har heller aldrig tidigare hänt att så många ministrar varit ansvariga för att säkerhetsklassade uppgifter av den magnitud detta handlar om har läckt ut till allmän beskådan och tillgång till uppgifterna getts främmande makt.
Jag skulle därför istället vilja påstå att det är i underkant att rikta misstroende mot enbart tre statsråd, för stämmer det som det beskrivits att statsministern inte har haft koll på detta hot mot rikets säkerhet då faller ansvaret helt och hållet på honom och hans ledarskap och då ska han och hela regeringen avgå.
De förklaringar som getts är emellertid inte trovärdiga och det förefaller helt orimligt att statsministern inte har känt till detta. Det är inte trovärdigt att han inte informerats av de statsråd som har känt till det. Och förhåller det sig på det sättet och han har underlåtit att informera riksdagen och svenska folket om haveriet, så är ansvaret fortfarande helt och hållet hans och hela regeringen borde därför frivilligt avgå - eller annars fällas.
Hade statsministern på allvar förstått vad omdöme och ansvar innebär och inte bara varit intresserad av makten för maktens egen skull så skulle han tagit alla sina statsråd i hampan för länge sedan och avgått. Men det har inte skett vilket i övrigt är symptomatiskt för hur regeringen ser på situationen, sin roll och sin egen fullkomlighet. Den anser sig ha rätt att styra och bestämma till varje pris alldeles oavsett vilka konsekvenser det leder till för landet - och folket.
Så möjligen är misstroendet som riktas mot tre statsråd oproportionerligt, men då i motsatt mening till vad som från diverse håll påståtts idag.
