Detta med att kleta epitet på folk efter deras leverne eller åsikter - eller för all del både och - är ett intellektuellt otyg. Inskränkt rentav. Det handlar om allt från brunkletande rasistanklagelser för synpunkter på invandringspolitik (då har man för övrigt inte en susning om vad rasism är) till rödkletande kommunistanklagelser för att man är vegan (då har man för övrigt ingen aning om vad kommunism är).
Mest obegripligt i detta är att människor är så villiga att blottlägga sin okunskap och så naket framställa sig som idioter. Kanske är det symptomatiskt för den ignoranta tid vi lever i, vilket i sig inte gör saken bättre, där retuscherade bilder av verkligheten är viktigare än att se verkligheten som den är och hantera den därefter.
För tydlighetens skull, att vara vegan betyder inte per automatik att man bekänner sig till en vänsterideologi (och nej, Hitler var inte vegan för dem som skulle ge mig rätt och hävda att det istället vore att likställa med nazism - Hitler som vegan är en myt), och att kritisera en befängd invandrings- eller asylpolitik är inte rasism, det kommer inte ens i närheten. Inte heller är det främlingsfientligt. Den typen av argument är bara hållbara på dem som anser att människor inte har lika värde och har inget att göra med huruvida det är rimligt att dra en gräns för vilka som ska ha rätt att befinna sig i ett land.
En typ av verkshöjd borde kunna begäras på debatter och diskussioner om den här atlantångaren till land någonsin ska kunna styras bort från det annalkande isberget. Okunskapen om alldeles för mycket är direkt förödande. Kanske krävs det att atlantångaren först kraschar för att så många som det berör ska fatta att vi inte är på rätt kurs. I något avseende.
