tisdag 22 augusti 2017

Ska jag tycka synd om mördare?

Människor, eller en mer passande beskrivning är kanske neanderthalare, ger sig ut i skogen med vapen i hand och har ihjäl oskyldiga individer. I just det här fallet kallar de det för "björnjakt". Jag kallar det massmord. Neanderthalarbeteende.

Självinsikten hos de här mördarna och deras patrask till anhängare är dessutom noll och intet, vilket med önskvärd tydlighet framgår när de begär sympati för att de attackerats av en jagad björn under den pågående slakten och går ut i kvällspressen och tycker synd om sig själva. Tycker att vi ska tycka synd om dem.

Det gör jag inte. Inte ett dugg. Bara tvärtom.

Låt björnarna vara ifred och hota dem inte i deras hem eller annorstädes så ska ni se att de också låter er vara ifred.

Nu slutade dessvärre den här historien med att björnen mördades (och fler med den) och att mördarna stoltserade med sitt offer på en bild i tidningen.

Allt sammantaget är detta helt enkelt bara avskyvärt. Och osmakligt. Och vidrigt.

Inte konstigt att världen ser ut som den gör när den befolkas av dårar - och det är tamejtusan inte djurens fel.